2012
0 kommentarer 
Klicka för större bild!
Naturligtvis gäller inte några speciella regler för just birmarasen - men det är den rasen som är min favorit och då har de nya reglerna givit mig lite funderingar eftersom jag själv bedrivit kontrollavel.
FÖRR: Man sökte kontrollavelstillstånd för två specifika katter. Angav vad som var syftet med parningen och hur man hade tänkt sig fortsättningen och slutresultatet. I mitt fall gällde det parning mellan perser och birma. Avkomman registrerades som hybrider (ej godkänt långhår, XLH), vilket naturligtvis var helt korrekt.
Den / de avkommor som jag, med utgångspunkt från min avgivna motivering vid ansökan, ansåg skulle gå vidare i avel - avelsgodkändes. Endera på utställning (2 domare) eller genom s.k. "hembedömning" (2 domare). Domarna tittade då på katten som ett "ämne" till en birma - och beskrev vad de såg. Naturligtvis kontrollerade man att inga defekter - eller för birmarasen, diskvalificerande fel - förekom.
Därefter kunde jag välja en lämplig avelspartner. I mitt fall valdes naturligtvis en birma till min/mina hybrid/hybrider. Utfallet blev blandat - maskade katter med birmans alla attribut - dock med låg vitfläckighet, eller fullfärgade katter med låg vitfläckighet. De maskade katterna kunde - utseendemässigt - lika gärna ha kommit ur den ordinarie birmaaveln. De registrerades alltså som birma (SBI), och behövde inte uppnå excellent bedömning för att erhålla "birmastatus". De fullfärgade hybriderna (XLH) kunde avelsgodkännas på samma sätt och paras fritt inom birmarasen ... med både fullfärgade och maskade katter som resultat ... o.s.v.
NU: Man söker kontrollavelstillstånd för två specifika katter. Anger vad som är syftet med parningen och hur man har tänkt sig fortsättningen och slutresultatet. Alltså med samma förfaringssätt och motivering som tidigare.
Avkomman registreras som hybrid precis som tidigare ... men, nu måste man återigen söka kontrollavelstillstånd med specifik partner för att få använda hybridavkomman i fortsatt avel - trots att man vid den första parningen angivit syfte, förväntat resultat och tänkt fortsättning. Naturligtvis har inte varken syftet eller förväntat resultat ändrats sedan den första parningen. Ny ansökan måste göras så länge en XLH-reg. katt är tänkt att användas i den fortsatta aveln.
Nåväl - nytt tillstånd mellan hybrid och birma resulterar i både maskade och fullfärgade katter - precis som "förr", men de maskade katterna, som utseendemässigt - lika gärna kan ha kommit ur den ordinarie birmaaveln registreras inte längre som birma OM de inte ställs ut och erhåller bedömningen excellent (alltså 88 poäng). DÅ kan de omregistreras till birma, och är därmed godkända för vidare avel. Deras avkomma (om partnern är SBI) registreras då som birma MEN de behöver inte uppnå 88 poäng - däremot behöver de avelsgodkännas!? Då känns det som om kraven har sänkts från föregående generation ...
En birma ur ordinarie avel - utan kontrollavelsbakgrund - behöver aldrig uppnå 88 poäng eftersom den har full stambok. Den kan ha vilka fel som helst både kroppsliga (ex.vis knick, skelögdhet m.m) och skönhetsmässiga. Då har kraven sänkts ytterligare. Vad har man då uppnått med de nya reglerna för kontrollavel?
Jag skulle istället önska att alla katter behövde ett avelsgodkännande innan de användes i avel. De behöver naturligtvis inte uppnå 88 poäng - men borde vara hyfsat rastypiska och fria från certdragande och diskvalificerande fel.
När det gäller ny ansökan - på en redan beviljad kontrollavel, så kan jag förstå om en annan uppfödare än den som först ansökte om kontrollavelstillstånd, köper en "kontrollavels-hybrid" och vill avla. Den uppfödaren har då ingen egen ansökan - då känns det motiverat med en ansökan.
Men om den ursprungliga uppfödaren, som en gång ansökt och givit motivering till kontrollaveln, vill fortsätta sin kontrollavel tycker jag att det borde fungera som "förr", utan ny ansökan, för som sagt - uppfödarens motivering torde inte ha ändrats.
Kanske är jag helt "lost" i tankarna om just detta. Det finns kanske många andra sätt att fundera på.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bilden: Båda katterna är registrerade som birma (SBI), men idag skulle katten till vänster (dotter till en birma och en hybrid) registreras som XLH (ej godkänt långhår).
P.g.a. den låggradiga vitfläckigheten skulle katten inte uppnå 88 poäng och kan därmed inte rasregistreras som birma.
Katten heter Skogshöjdens Mouche och finns idag bakom alla mina avelshonor. Mouche blev över 20 år gammal. Hennes kompis t.h. var EC S*Grazette´s Pearl of Passion.
Idag har palsternackorna tagits upp, blastats av och lagts i torr sand i källaren. Där kommer de att hålla sig lika fina till långt fram i vår.
Etthundrafemtio (150) palsternackor blev det. Ja, i brist på annan tankeverksamhet under tiden jag blastade av dem, så passade jag på att räkna.
T.v. "Arbogagurka. T.h. "Västeråsgurka"
SIsta gurkorna
Alla mina stora glasburkar innehåller inlagd gurka. Vi har så vi klarar oss över vintern. Idag fick det bli en sista burk, och imorgon river jag bort plantorna. Den allra sista burken innehåller i stort sett bara små "pickles-gurkor".
Som vanligt har jag sparat ett par frögurkor av den vita "Arboga-gurkan". Det brukar bli många frön, som jag oftast sprider omkring mig till dem som vill ha.
Här syns skillnaden mellan de båda gurksorterna >
En planta "dansk export"
Trots den blöta sommaren har trädgården givit en hel del. Nu har vi bl.a. inlagd "västeråsgurka" så det räcker till nästa säsong. Precis som en vanlig sommar så har det funkat bra med både slanggurka och västeråsgurka. Västeråsgurkan på friland och slanggurkan i växthuset.
Så var det det vanliga "problemet" med tomaterna. Det blev för mycket. Vi äter tomater till allt - och alltid. Trots det hinner vi inte göra av med alla som mognar, så i skrivande stund går varmluftsugnen för fullt, med flera galler skivade tomater som håller på att torka.
Dessutom har jag gjort tomatpuré. Tyckte först att det var lite överkurs, med tanke på hur billigt man köper t.ex. skalade tomater - men under tiden purén höll på att koka in, så upptäckte jag att det doftade otroligt mycket mer - och godare - om den egna. Dessutom vet jag ju att det inte är några tillsatser i den.
I växthuset är det fortfarande en hel del tomater på gång. Dessutom massor av paprika och chili. Några fler slanggurkor hinner vi få också. De flesta melonerna är uppätna - men jag tror att det fortfarande finns ca fem kvar.
Snart är det dags att ta upp vintermorötter och palsternackor. Röd och gul lök är upptagen. Vaxbönorna är förvällda och frysta.
Vita vinbär
Jag har funderat över varför jag tycker att det är så roligt att odla. Egentligen har jag nog inte behövt fundera på svaret. Det ligger förmodligen i generna.
Min farfar var trädgårdsmästare - ni vet, en så´n som "förr i tiden" bodde på finare herrgårdar och skötte trädgården. Farfar och farmor stannade i några år - sedan blev det flytt till en ny herrgård. När farfar skötte jobbet som trädgårdsmästare, så arbetade farmor i köket. Det betydde också att min pappa och hans tre syskon föddes på olika ställen i landet.
Så småningom blev de lite mer "bofasta" och farfar startade en handelsträdgård som hette Kohlswa Handelsträdgård. Där hade jag min första kontakt med stora växthus fyllda av tomatplantor. Det är en alldeles speciell doft som jag fortfarande gillar.
I år har jag provat några - för mig nya - tomatsorter. Om någon vecka har jag troligen en del moget. Samma sak gäller för tomater som för gurka - alldeles för många plantor.
En sak har jag iallafall lärt mig - aldrig mer busktomat i växthus. När det gäller växtsättet så gillar jag fortfarande den "gamla hederliga" typens tomat - Dansk export. Så förutom den favoriten så har jag i år en stor Black Russian, en gul och alltså den inte helt populära busktomaten, som jag inte ens tänker lära mig namnet på.
VÄSTERÅSGURKA I MASSOR
I år blev det "västeråsgurka" på friland igen. Ja, inte kan man klaga på svårigheten att odla gurka. Det gäller att plocka varje dag - annars blir de för stora. Som vanligt blir det mer än jag tänkt mig. Glasburkarna till inläggning är slut, så nu blir det en nyinvestering.
MELON
En favorit i växthuset är dock melonen. Nu är det tredje året för melon. Plantorna tar egentligen alldeles för mycket plats - i förhållande till hur mycket de ger. Men melonerna blir så otroligt goda, så jag kan inte låta bli att dra upp plantor varje år.
För övrigt är en del paprikor redan uppätna och en sorts vindruvor börjar att mogna.
Dessutom är det en ovanlig doft i växthuset i år. Jag fick nämligen för mig att så luktärt i ett hörn. De har blommat länge nu, och sprider en fin doft. Förr om åren har det mest luktat tomatplanta.
Nu börjar jobbet i växthuset och trädgårdslandet att ge utdelning. Det gäller att hålla koll på allt som blir färdigt varje dag.
Förra året försökte jag inbilla mig att jag bara skulle sätta EN ENDA planta av slanggurka. Naturligtvis blev det TVÅ. Vem kan äta cirka tre gurkor per dag? Inte vi ... vilket betyder att både grannar och andra har blivit tvungna att äta mer gurka än de kanske hade tänkt. Men nästa år .... DÅ ska jag bara ha EN planta! ...?!
Klicka för större bild >
Nu blir det hallonplockning varje dag, ett tag framöver. Jag vill ha möjligheten att äta hallon och youghurt varje dag - till min 2:a frukost vid 9-tiden.
Än så länge har sommaren i stort sett regnat bort, så det skulle sitta fint med några riktigt fina, soliga veckor framöver. Det skulle hallonen behöva.
Våra hallon är "ättlingar" till de allra första hallonplantorna som sattes här i början av 1900-talet. Därefter har hallonhäcken klippts ur och förnyats varje år. När det blev min tur att ta över hus och trädgård, så passade vi på att ta bort två av häckarna. Det fick istället bli lite mer gräsmatta och en rabatt.
Förutom de vanliga trädgårdshallonen, så finns nu en sort gula hallon, som är en present från sonen. Sprider sig lätt, men ger inte riktigt lika mycket som de röda. Men de är goda och dekorativa att blanda med vanliga röda trädgårdshallon.
Eftersom man inte direkt är någon 20-åring längre, så fick fixandet av rabatten nedanför vinterträdgården delas upp på ett par dagar - men nu är den klar.
Ett nytt "projekt" är på gång - häcken mot vägen. Det bästa med den regniga våren är att det är lätt att rensa ogräs och kantskära. Eftersom vi är "begåvade" med styv lerjord, så gäller det att ta vara på de tillfällen då jorden är någorlunda medgörlig.
Såhär blev rabatten
Klicka för större bild
Idag har gurklisten fått sina plantor - en vecka in i juni - då risk för frostnätter ska vara över. Men med tanke på den senaste veckans låga temperaturer, så känns det lite tveksamt.
Ett par timmar på gräsklipparen har det blivit också. Ena stunden var det sommarvärme - sekunderna senare var det höstvindar och kallt! Nåja, gräsmattorna blev klippta och ser nu ganska prydliga ut.
Eftersom det varit regnigt och kallt länge, så passade det också att kantskära en rabatt som jag tittat snett på länge. Det var perfekt fuktigt i backen för jobbet.
Tog en bild på blommande gräslök. Jag tycker att den är så fin - och jag vet att jag
borde plocka bort blommorna för att hålla gräslöken "i form" - men idag fick de sitta kvar.
Klicka för större bild!
Vi har fått ett nytt "sophus". Det ser snarare ut som en gammal busskur - problemet är väl bara att det troligen aldrig kommer att gå - eller har gått, några busslinjer på vår lilla byväg.
I vilket fall som helst, så råkade vädergudarna vara lite småbussiga idag. Det regnade inte på flera timmar, vilket gjorde att jag kunde ägna sophuset lite omsorg medelst målning. Det är inte klart ännu, och omgivningen behöver också snyggas till. Det skadar inte att piffa upp med en och annan blompotta.
Så här blev det >
För ett par veckor sedan var det trädgårdsjobb som gällde här i Macksta. Våren kom plötsligt, vilket innebar att allt skulle göras samtidigt. Potatis- och grönsakslanden skulle göras iordning. Det skulle sättas och sås. Det gjordes - vilket inte min rygg blev direkt lycklig över.
När jag sedan började fundera över varför jag hade ovanligt ont i både händer och rygg, så "upptäckte" jag att jag faktiskt hade burit ett halvt ton (500 kg) stenplattor under en eftermiddag. När jag konstaterat det, så var det ju helt okej att ha ont i ryggen.
På förmiddagen idag fick jag ta emot ett antal kartonger med den färdigtryckta Birmaboken. Innan den var tryckt och klar hade jag redan ångrat att jag gav mig in på projektet att skriva en bok ... igen!
I samband med att SVERAK publicerade stamboken Findus på nätet, så upptäckte jag att det kanske egentligen inte var jag som skulle skriva en bok om birmor - då med tanke på att jag inte har varit någon "stor" uppfödare av rasen. Under mina 34 år som uppfödare har jag "bara" haft knappt sju kattungar per år. Andra uppfödare har större erfarenhet av rasen, men känner sig kanske inte manade att skriva.
Nåväl, nu är boken klar och förhoppningsvis kommer några att vara intresserade av att köpa den.
Den 1 maj tillbringade jag på Strömsholms Djursjukhus. Helt plötsligt - på morgonen - fick Iller´n svårt att andas. I dessa tider var ju första tanken "hjärtat". Ringde till Strömsholm och fick komma på en gång.
Nu är jag så lyckligt lottad att jag kan vara där inom 15-20 minuter, så det var bara att försiktigt få in Iller´n i boxen med så lite stress som möjligt för hennes skull.
Innanför dörrarna träffade jag en "gammal" bekant i kattvärlden, som också fått åka in akut med sin katt. Eftersom det alltid är de mest akuta fallen som går först, så blev det lite väntetid. Då var det skönt att ha någon "kändis" att prata med.
Väl inne på rum nummer 4 lyssnades det på hjärta och lungor och Iller´n fick vattendrivande (Furix). Hon skulle röntgas och scannas på längden och tvären, så snart andningen blev bättre. Det slutade dock med att hon lades in - och jag åkte hem, med huvudet fullt av tankar.
Dagen efter ringde veterinären från Strömsholm och berättade att hon i stort sett mådde bra. Fint hjärta, men början på en lunginflammation - på grund av ASTMA. Men hon fick stanna till dagen därpå för att se hur hon reagerade på medicineringen.
Jag hade aldrig överhuvudtaget funderat över om katter kan ha astma, men fick alltså veta att det inte var helt ovanligt - speciellt inte på lite äldre katter. Och Iller´n har ju nu hunnit bli 10 år.
Den 3 maj hämtade jag hem en pigg och glad "Iller" - tydligt lycklig över att jag äntligen kom och hämtade henne. Nu får hon alltså antibiotika för lunginflammationen, kortison för avsvällning av luftrören samt inhalator med två preparat/2 ggr per dag för resten av livet. Kortisontabletterna och antibiotikan kommer hon att slippa, men inte astmamedicinen.
Nu är Iller´n piggare än någonsin, så jag undrar om hon har haft känningar av astman tidigare, utan att det varit så uppenbart. Iller´n har annars alltid varit en frisk katt. Nu är jag glad att hon fogar sig i att ta sin astmamedicin - och att hon har fått en stor hälsokontroll. Förutom att man kollade hjärta och lungor så testades hon t.o.m. för FIV och FeLV och mycket annat.
Återbesök om ett par veckor.
Den 17 mars i år publicerades SVERAKs stambok på nätet. Helt suveränt bra! För det första kunde jag konstatera att jag inte är någon "flitig" uppfödare. Av mina 34 år som uppfödare har det bara fötts 236 kattungar med Skogshöjdens stamnamn - vilket alltså blir knappt 7 kattungar per år.
Av dessa har jag under åren behållit 17 katter - varav 10 fortfarande finns i livet. Tänk så mycket intressant information man kan få ut av stamboken, som heter "Findus". Fyndigt ... "find us", samtidigt som "Findus" faktiskt var en katt!
Vid genomläsning av den snyggt och prydligt redovisade listan över uppfödda kattungar, så dök en hel del gamla minnen upp. Riktigt kul var det!
Tack SVERAK!
Boken är inlämnad till tryck för några dagar sedan. Nu är det bara att vänta på att få se det första felet i det som redan är tryckt. Men, men ... nu är det alltså ingen återvändo.
Nu börjar mitt "andra" liv - i trädgården. Redan nu har några frön såtts i krukor. Paprika, chili, gräslök och persilja. Resten får jag vänta med några veckor.
Gräslök och persilja går lika bra att så på plats lite senare i vår, men man vill ju gärna ha en lite snabbare start. Dessutom tror jag att rådjuren nafsade av - och rev upp - en hel del persilja i höstas.
Egentligen har jag inget speciellt att meddela - annat än att jag just nu sitter och "filar" på min nya hemsida. Den gamla är ett minne blott - mycket beroende på att jag har bytt från PC till Mac. Inget jag ångrar precis.
Just nu hörde jag de första gässen flyga förbi. De hörs kan jag påstå. Ingen missar det speciella ljudet av en flock gäss. Alltså kan man räkna med att våren är här.
För övrigt har de första chiliplantorna börjat sticka upp näsan ur jorden. Nu börjar ett annat liv här i huset - eller snarare i trädgården. Jag gillar att odla - både på friland och i växthus. Det är nästan lika roligt som att föda upp birma.
charlotte » Nu finns Birmaboken hemma: ”Hej! Säljer du fortfarande Birmaboken? Jag är blivande birma ägare o är intresse..”
Ulla Wiberg » Sista gurkorna: ”Hej ..är de nån skillnad på saltlag till Vit Arbogagurka... Har äntligen hittad ..”
Pirkko Meinking » Hallonen börjar mogna: ”Vilken härlig känsla att veta att mycket av växterna är sen era förfäder bode dä..”